Äntligen så har jag försökt mig på att fota mina och lill-tjejens marsvin, inte det lättaste men jag fick hjälp med att vända dem för de snurrade och visade rumpan mest hela tiden. Gullegrisarna var från början stora tjejens men då hon blev allergisk så fick jag och lill-tjejen ta över dem, för oss var det inte att tänka på att sälja/ge bort dem då de var mer eller mindre missköta när Mikaela fick dem. Vi trodde att vi hade fyra pojkar men två av dem visade sig var flickor, tur för oss så har vi inte haft dem ihop så det blev inget smått.
Bounty
Vårt lilla matvrak som gilla att äta men är ändå den av dem som är mest petig med vad som bjuds,
hon är den som är mest tam och hon gillar att ligga och tryna i Linneas knä.
Diesel-lina
Hon hette Diesel från början men när vi förstod att hon var en tjej så fick det bli Diesel-lina.
Lina är våran gammel-tant, hon gillar att man pratar med henne då visslar hon tillbaks men hon vill inte gärna
att man tar upp henne och att vara fotomodell det tyckte hon inte alls om.
Teodor
Valpen i gänget, pigg som attan, aldrig stilla en sekund. När han kom till oss så var han ett skelett med päls på, nu har han fått lite hull men någon tjockis kommer han nog aldrig bli.
Bamse
Sist men absolut inte minst är Bamse, han är charmtrollet som har tagit mitt hjärta i besittning,
han är helt enkelt underbar.
Gullisar
Sötgrisar!
Men åhhh…så söta dom är 🙂 Bounty ser väldigt intelligent ut och blicken lite frågande som hon förstår vad som sägs. Och lilla Disel-Lina ser ju skräckslagen ut , alldeles bortkommen på fotot. Vill inte vara med på bild. Skygg.
Ja jösses, så det kan bli. Bamse syns inte så bra för färgerna liksom gör att blicken inte syns och så lurviga minstingen. Tänk vad man blir snuttig av små djur. Sitter här och pratar babyspråk 😆
Lycka till nu med alla och hoppas att dom trivs bra ihop!
Kram, Agneta
Ojojoj så söta. När jag var barn (på 1900-talet någon gång – säger inte mer…) så hade jag ett marsvin som hette Bamse. Han var brun och svart och vit precis som din Bamse, men släthårig. Och han var så snäll och söt och tam. Minnen! 😀
Underbart söta och fina, jag hade en gång ett marsvin som hette CIssi, hon hade också blivit miss-skött. Var såå kelen, när jag åt frukost brukade hon sitta i min famn och så kröp hon upp i ärmen på morgon rocken ;). Hon och min stora boxer var jättegoda vÄnner.
Sköt om dig, :kram: